|
10 FEBRUARI 1999 En lustgård för alla pimpelfiskare... Björn tar med skidorna och kan ta sig till egna små smultronställen. Halvvägs ute på Rogens stora isvidd syns ett gytter av fordon - snöskotrar, hemmabyggda arkar och kojor, kälkar och slädar. Ekipagen är uppställda i en stor cirkel, det ser ut ungefär som i en vildavästern-film, där karavanens vagnar ställts upp som en ringmur som skydd mot indianöverfall. Attacker från fientliga indianstammar är emellertid sällsynta i västra Härjedalen, och något skydd för fjällvädret behövs heller inte denna sköna aprildag. Solen eldar på som en blåslampa, hettan är intensiv och luften dallrar över den vita nysnön. Lägret ute på isen är mera ett uttryck för skoterfolkets behov av att umgås. Den sociala samvaron är ofta lika viktig som naturupplevelsen. MYLLRANDE FOLKLIV Inuti ringen råder ett myllrande folkliv; hundar och ungar, föräldrar och tonåringar, gubbar och käringar, svensktoppen på transistorn, korvgrillning och kaffekokning, korsordslösning och blöjbyten, skratt och glam. - Vi är häruppe vid Rogen varenda påsk, det finns ingen bättre avkoppling, tycker familjen Lilja-Eriksson (Monica, Allan och sonen Patrik) från Sveg. - Det är så fina skoterleder här, och det är kul att träffa nya människor. Vi har fått många nya bekanta tack vare skoteråkningen. Förbrödringen bland härjedalingarna och dalfolket på Rogens is är med andra ord god. Tack vare skoterlederna har här två skilda delar av landet knutits ihop. Det är faktiskt inte så många mil mellan Idre/Grövelsjön i Dalarna och Tännäs/Rogen i Härjedalen, men förr i världen utgjorde denna vildmark en barriär mellan Svealand och Norrland. BRA FJÄLLFISKE... Nu är det förstås inte bara sällskapslivet som lockar hit skoteråkarna. Pimpelfisket är mycket bra, och fina rödingar ligger på isen runt borrhålen. Trots det ganska intensiva fisketrycket finns här ett mycket bra fjällfiske, rödingen i sjöarna är grov och välväxt. Myriaderna av vatten gör att risken för utfiskning är minimal. Flera stora sjöar finns i dessa gränstrakter: Rogen, Bredåsjön, Skedbrosjön, Rödsjön, Våndsjön, Grötsjön och Hävlingen. Dessutom en mängd mindre fjällvatten och tjärnar. Några större konflikter mellan skoterfolk och skidåkare verkar det heller inte finnas här. I princip finns det en enda skoterled som skär genom fjällområdet; Käringsjön-Rogen-Hävlingen-Grövelsjön. Allt skoteråkande på sidan om är förbjudet, och det innebär att den som vill vara ensam med vildmarken har stora valmöjligheter. BJÖRNS LILLA KNEP Björn Woxmark från Boda i Dalarna har turistat i dessa fjäll i femton år, och han och många andra har ett "knep" för att få vara i fred vid sina smultronställen. - Ja, jag brukar alltid ha med mig skidorna på skotern. Då kan jag sticka iväg till fina fiskevatten som Våndsjön och Grötvallssjön. Men man behöver inte komma så långt från skoterleden förrän det är alldeles tyst och stilla. Tilläggas kan, att det finns många egna leder för skidåkare och hundspann, både på den norska och svenska sidan om gränsen. STOPP IRRITERAR Det finns emellertid ett förhållande som väcker en viss irritation bland skoterturisterna. I Dalarnas län är skotertrafiken tillåten t.o.m. den första söndagen i maj, medan skoterförbudet i Härjedalsfjällen infaller redan runt den 20 april. Följden blir att skoteråkande turister inte tar sig in i området norrifrån efter den 20 april, detta när den kanske bästa tiden av vårvintern återstår. Bengt Ekendal, chef för länsstyrelsens rennäringsenhet i Östersund, förklarar: - Skoterförbudet är i första hand till för att skydda renarnas kalvning. Visst kan vi man diskutera en förlängning av skoteråkandet i sådana områden som är mindre känsliga för störningar, men restriktionerna är hårda. ©Länstidningen AB 1999 |
| webmaster@ltz.se | Länstidningen |
| Tilbake | Neste artikel |